Tingsnotarien

Mångfald är ett relativt nytt paradord som flitigt används inom den statliga sektorn, och den myndighet jag är anställd vid utgör knappast något undantag. Myndigheten strävar enligt egen uppgift efter att vara fri från diskriminering och att alla ska behandlas lika oavsett kön, etnicitet, religion, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Mantrat upprepas ständigt i olika sammanhang, men underligt nog märks Myndighetens fördomsfria inställning inte alls av i fikarummet. -Jag skulle titta på en båt i Södertälje förra helgen, och det var helt svart! Jag vågade knappt gå tillbaka till bilen, sade Myndighetsutövare 1 och skakade uppgivet på huvudet. Myndighetsutövare 2 höll med. -Ja, på vissa ställen är det så svart att man bara ser lysande ögon nu för tiden. Man borde ta mig fan rösta på Sverigedemokraterna så att det blir lite ordning! Sedan skrattade Myndighetsutövarna tillsammans i rasistiskt samförstånd, trots att Chefens allt-i-ett-försök till politisk korrekthet (en rullstolsburen invandrarkvinna) satt precis bredvid och lyssnade.

Ett område inom vilket Myndigheten visar förvånansvärt mycket tolerans är Snuskgubbens. Enligt obekräftade uppgifter är han anställd som handläggare, men han sysslar huvudsakligen med att tassa omkring i korridorerna iförd lång skinnrock och gultonade glasögon på jakt efter lämpliga offer. När han har lokaliserat ett byte stoppar han vederbörande och småpratar en stund innan han likt en blottare plötsligt slår till. Så här kan det låta. –Skulle inte du gifta dig? frågar Snuskgubben med normalt och trevligt tonfall. –Jo, svarar offret, ännu intet ont anande. –Är han snäll, han du ska gifta dig med? fortsätter Snuskgubben. –Ja, svarar offret, fortfarande invaggad i tron att Snuskgubben bara vill småprata lite. –Det var märkligt. Jag trodde ju att kvinnor bara gillade brutala män, i alla fall mellan benen, säger Snuskgubben med plirande ögon värdiga Hin håle själv. Sedan drar han sig tillbaka till sin byråkratiska håla och kommer inte ut igen förrän omgivningen har sänkt garden. Då smyger han fram och slår till på nytt. Man, kvinna, ung eller gammal – ingen går säker. Snuskgubben har nämligen tidigare deklarerat att det inte är kön, ålder eller utseende som spelar roll, utan att det är tillräckligt att personen i fråga uppvisar någon form av livstecken. Jag kan inte annat än att hålla med – det är ju faktiskt rätt så sexigt med puls.

Detta inlägg postades onsdag, 3 juni, 2009 kl 14:26 i Okategoriserade. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Både pingning och kommentering är avstängt.