När jag hade arbetat på byrån i några månader bestämde Delägaren att det skulle anställas en ny biträdande jurist i vår grupp. Den överklasshesa rekryteringstanten anlitades igen och annonser publicerades på relevanta webbsidor. När ansökningarna började strömma in påpekade Delägaren diskret för Rekryteringstanten att han på grund av tidigare erfarenheter helst såg att endast manliga sökande intervjuades, eftersom de enda kvinnor han egentligen hade intresse av att samarbeta med var de pigga och trevliga servitriserna borta på Sturehof.
Delägaren hade dock inte räknat med att en av de andra delisarna skulle ha en dotter som var intresserad av tjänsten. Enligt den stolte fadern var dottern ifråga en ovanligt skicklig jurist och dessutom nygift, varför hon genast borde anställas. Inledningsvis förstod jag inte alls varför hennes civilstånd hade någon betydelse i sammanhanget, men det dröjde inte länge innan fadern avslöjade hemligheten. Dottern hade nämligen genom giftermålet blivit adlig, och skulle numera tituleras friherrinnan von Rosenknopp. -Det är bra för affärerna, eftersom vi inom adeln gärna anlitar andra inom adeln, förklarade fadern, som tydligen hade passat på att utnämna sig själv till någon form av greve.
Friherrinnan von Rosenknopp fick tjänsten, och jag och Alexander meddelades att hon skulle placeras i vårt rum. Redan innan hon hunnit hänga av sig Burberrytrenchen den första arbetsdagen knorrade hon lite lagom passande över sitt nya släktnamn. -Det är inte klokt vad besvärligt det är att ha ett von-namn. Jag har ju inte en möjlighet att få en vettig mailadress, och folk behandlar mig helt annorlunda sedan jag blev friherrinna, suckade hon uppgivet samtidigt som hon slog sig ner vid skrivbordet och vickade lätt på lillfingret där klackringen med släktvapnet satt placerad. -Så tråkigt för dig, sade Alexander beklagande. -Om det är besvärligt så kanske du ska sluta titulera dig när du presenterar dig för folk, föreslog jag med len röst. Alexander fnissade till, och fru von Rosensnopp blängde argt på mig. Jag kan inte förstå varför. Jag som bara försökte vara snäll och hjälpa till.
Underbart
haha…”överklasshesa rekryteringstanten”…sån klockren beskrivning!
Alltså fan vad roligt med von Rosenknopp och henns äckliga klackring. Sitter själv på en medelstor byrå runt torget och vill bara fly. Hatar alla. Delägare är självgoda kräk som jag inte står ut med överhuvudtaget. Ska nog göra som du och dra till en myndighet. Hellre guldklocka än att slava åt såna idioter.
Nä, tyvärr notarien… Detta är långt ifrån lika bra som tidigare. Om det alls är samma person som skriver, så känns det som en pastisch av de egna tidigare texterna. Här är karaktärerna enklare och poängerna simplare.
Det är dessutom ytterst oklart vilken typ av byrå som man försöker parodiera, eftersom det finns element av såväl stordrake som gammaldags småbyrå. Slutsatsen blir ett halvdant mischmasch. Tyvärr.
Gäsp vad tråkigt. Så förutsägbart. Saknar tidigare mer subtil humor som inte serveras med simpla klichéer.
[...] runder lite, liksom för att mjuka upp, och hittade denna relativt nystartade bloggen… Detta inlägget om adeln är bara dråplig! Tingsnotarien har tydligen funnits innan i annan form på annan blogg, men jag [...]
Så jävla roligt med folk som har kommit upp sig och inte kan hålla käft om det.
Allting är ju uppenbarligen påhittat eller kraftigt överdrivet. Har aldrig upplevt eller känner någon som upplevt sånt som beskrivs i tingsnotariens inlägg.
Trist att vissa studenter verkar tro att det faktiskt går till såhär på advokatbyråerna.
Tjena
Tittar till din blogg varje dag efter uppdateringar. Bloggen är njutning till 100 procent.
Keep up the good work
Vad tragiskt med människor som tror att de vet allt bara för att de har jobbat på en stor byrå(syftar på dem som tvivlar på att det här är en sann historia). Eller så är det bara så att de vill inte inse sanningen. Vakna! Saker och ting kan se ut på olika sätt, det KAN finnas mer än bara ett sätt! Jag trodde att det var det vi fick lära oss under juristutbildningen. Några måste ha missat det grundläggande…!
Haha
har ni sett att det står rosensnopp istället för rosenknopp i sista meningen? undrar om TN har gjort det med flit.
Alltså.. Inte en chans att det är samma person som skriver detta som skrev den riktiga Tingsnotarie-bloggen. Detta är barnsligt, tråkigt och dåligt skrivet.
Haha! Det står ju faktiskt rosensnopp! Tack för uppmärksamheten.
Om det nu inte är den “riktige” TN, varför finns då en länk på den gamla bloggen till denna blogg?
http://tingsnotarien.blogg.se/
Haha! Jag har hittat byrån han jobbade på tror jag. Ganska lätt eftersom det bara finns EN adlig biträdande jurist registerad hos advokatsamfundet. Dessutom rätt troligt att hon jobbar kvar på pappas byrå.
Verkar iaf vara Advokatfirman Lindahl som han jobbade på…
Rättelse. När han jobbade där hette den RydinCarlsten.
Det måste vara den.Försöker bara komma på vem hennes farsa kan ha varit. Ingen som vet hur man luskar fram någons flicknamn?
Nu har jag ett nytt bud. Cederquist.
Det låter rimligare faktiskt…
Hmm, läste precis att det är Karl von Bothmer på Hellström.
Stämmer detta?
Varför vill du tvunget hänga ut honom Sara? Jag trodde vår yrkesgrupp hade för _lite_ fritid.
Underbart. Jag har en stark känsla av att alla inlägg i stil med “jag är verkligen jätteledsen men du håller inte måttet längre, vilken byrå menar du? blabla” enkom är röster från de som blivit trampade på sina ömma tår.
Stor advokatbyrå med inriktning på affärsjuridik; Been there, done that, never going back
Det finns en hel del sympatiska och normala människor på de stora affärsjuridiska advokatbyråerna. Samtidigt är det en värld där det frodas många idioter.
Jag bryr mig inte så mkt om vad som är 100 % sanning i inläggen. Det är definitivt inte viktigt - eller riktigt - att hänga ut ev verkliga personer i dem. För mig är det viktiga att notarien - verklig eller påhittad - exponerar existerande systemfel på både byråer och myndigheter. Den trista sanningen är ju att verkligheten visst kan vara så här sjaskig, sexistisk, inkompetent och flummig. Visst, det är elakt och inte särskilt subtilt längre men ibland blir man ju så dj-a trött.
Halva grejen är ju att försöka ta reda på vem han är. Varför tror du att han blivit så uppmärksammad.
Är han en bluff eller är det på riktigt?
Mycket av det han skriver är lite för klichée för att vara sant. När han beskriver hur det är att jobba på en statlig myndighet lyser hans totala brist på verklighetsförankring igenom och jag betvivlar att han ens satt sin fot på en - än mindre jobbat för en.
Men det är alltid kul att häckla sterotyper, även om vi alla vet att sanningen alltid ligger nånstans i mitten.
Det är lika självklart att han överdriver som att det vore mindre kul för honom om han blev avslöjad. Vi kan ju nog utgå från att han jobbar som jurist, eller hur?
Jag har inte påstått att det inte är kul att häckla stereotyper. Detta gör dock byråmupparna bäst själva, se exvis de inlägg som de brukar författa här eller på den gamla bloggen.
Hehe. Jag har inte påstått att du inte tycker att det är kul. Jag förstår att du tycker att det är kul bara genom att du faktiskt följer bloggen.
Det roliga med att försöka lista ut vem han är därför att det blir som att slå hål på en myt.
Jag förstår att hälften av det han skriver inte är sant, och det gör nog de flesta som googlar sig in här också, frågan är bara vad han bidrar med annat än en underhållande stund? Det räcker gott och väl för mig men på sikt kanske det inte bidrar till så mycket annat än just det.
Många pratar om hans blogg som något revolutionerande. Att hans skildringar kommer att leda till en förändring.
Det roliga är att vi som sitter och läser den här bloggen på ett sätt är precis som de människor han skildrar, och då menar jag nu främst Advokatbyråinläggen, eftersom de människorna känner sig överlägsna för att de TROR att de är nåt medan vi känner oss överlägsna för att vi VET att de inte är nåt…
Näe, det är väl inget roligt att försöka ta reda pa vem han är. Det resulterar ju antagligen bara i inga fler inlägg.
Sara, för att parafrasera en artikel i Fokus:
Kan delägare och biträdande jurister ha personlighetsstörnningar? I uppslagsboken ställs nio kriterier upp, varav fem ska vara uppfyllda för att diagnos ska kunna ställas:
• Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga uppnåelser).
• Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
• Anser sig vara »speciell« och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
• Kräver stor beundran.
• Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.
Ja, det kanske räcker så.
Ja, fast nu verkar det som om mitt budskap förringades en aning.
Kalla det personlighetsstörning om det får dig att sova gott om natten.
Jag tror att det i det stora hela handlar om människor med otroligt stora egon. Och ja, jag kan hålla med dig om att det evetuellt finns en överrepresentation av den sortens människor i juristkåren.
Det roliga är att många väljer att förakta istället för att bara skita i dem. Och det blir ju ganska motsägelsefullt eftersom föraktet har en överlägsen underton.
För att sammanfatta. Advokatnissarna föraktar folk som inte är med i ligan medan vi sitter och garvar åt dem bakom deras ryggar och undrar varför de inte fattar hur j-vla puckade de faktiskt är.
Nog är det ändå en form av den självgoda och överlägnsa juriststerotypen i dessa fall också.
Jag vet att jag känner igen mig det iaf. Frågan är - vågar ni erkänna det?
Att juristen och den juriststuderande i gemen är dumdryg, oberoende av yrkesval, skriver nog de flesta under på.
Bra där Sara - ett uns av självinsikt. Kanske kan du nu kan ta det ett steg vidare och fråga dig själv varför du över huvud taget ägnar sån energi åt att “garva bakom deras ryggar” Vilka då? Ja, alltså, människor som du inte känner men som du “VET att de inte är nåt”. Varför då? Jo, för de råkar nämligen kvalificerar sig för en grupp du själv skapat och kallar för “Advokatnissarna”. Eller förlåt mig, du är ju inte ensam, det roliga är ju “att många väljer att förakta istället för att bara skita i dem”.
Alltså Sara, ursäkta mig om jag hårdrar det, men du är en riktig skön juristparodi på en Sjöbo-rasist.