En gång i halvåret delades en bonus ut till de anställda på byrån. Bonusen var baserad på varje grupps prestation istället för individens, eftersom detta system ansågs stärka lagandan och framföra allt minska risken för knivar i ryggen. Detta halvår delades bonusen ut till samtliga jurister på byrån utom Alexander, eftersom byrån hade tvingats ta hans bonus i anspråk för att täcka de kostnader han skulle åsamka delägarna genom sin månadslånga föräldraledighet. Dels skulle hans plats stå tom vilket tydligen innebar en rasande förlust, men värst var att Delägaren räknade med att Alexander inte skulle kunna debitera mer än ett tjugotal timmar i veckan under sin ledighet. Alexander, som å sin sida inte hade tänkt debitera ett skit, valde att inte kommentera det hela utan började istället skicka ut sitt CV till diverse statliga myndigheter.
Delägaren själv verkade använda sin bonus till att bevisa att mycket pengar inte på något sätt garanterar vare sig god smak eller allmänt folkvett. En fredag meddelades att vi skulle ha champagneprovning efter arbetsdagens slut istället för den obligatoriska after work-skumpan på Riche. En tjusig champagneexpert hade inkallats, och vår uppgift var att rangordna tre utvalda sorter efter vad de kostade – en svindyr, en mittemellan och en billig mousserande. Delägaren, som för dagen var iförd Louis Vuitton-mönstrade skor med guldspänne och gubbjeans från Armani, svängde sig under hela provningen med uttryck som ”smak av jordgubbe” och ”doft av vidbränt däck” samtidigt som han hånade oss andra för att vi inte förstod oss på den ädla drycken.
Naturligtvis hade Delägaren klassificerat den dyraste sorten (med ett pris på över 3 000 spänn på Systemet) som ”billigt skit”, vilket fick de övriga delägarna att håna honom rejält. Övriga advokater och biträdande jurister tordes inte säga ett dugg, men jag kan berätta att det fnissades diskret i leden när Delägaren började sörpla i sig slattarna av det han nu visste var dyr champagne.
Är det förresten fortfarande kutym att klienten bjuder deltagande jurister på fancy middag med svindyr skumpa på resturang (med 300-procentligt påslag jämfört med bolagetpriset) som tack för vunnet mål eller väl genomförd transaktion? Har detta månne förändrats sedan det finansiella läget tog en sväng nedåt? Såvitt jag vet finns det och har troligen aldrig funnits någon biträdande som har tackat nej till något sådant. Detta trots att de samtliga har som favvosysselsättning att skitsnacka om delägarnas vulgoextravaganser. Till dess de själva blir delägare, that is.
Jobba eget, köp skumpan på Systemet för egen skattad peng och drick med vänner utanför byrån. Smakar lika gott och sällskapet blir trevligare.
Re: Sten Sture
Ja, jag antar att det endast är inom juristskrået som det förekommer kommentarer och diskussioner kring överordnades beteenden. Och att du själv arbetar på en arbetsplats där inte ett ord i den riktningen någonsin yttras.
Ska absolut bara klä mig i gubbjeans när ekonomin tillåter… inte så snygga men kanske sköna?
Robin: Tror faktiskt, nej, är relativt övertygad om, att det är vanligare att biträdande jurister på affärsrättsliga byråer snackar mycket om delägarnas Jaggor, italienska kostymer/dräkter, Blackberryar, golfkringmaterial, shopping-på-arbetstids-vanor, champagneval, nedsättande kommentarer om hur svårt det är numera att hitta bra help samt rent allmänt om deras livsstilsval, än att handläggare på statliga myndigheter gör detsamma om sina chefer. Det kanske bara är jag? En teori om varför kan möjligen vara att de förbereder sig inför sina egna delägarskap. En annan att det på grund av tidsbrist inte finns något annat alternativ till att leva drömmen än att tala om den.
Att ni orkar jobba med idioter, jag hade hellre tagit livet av mig själv än slavat på en byrå. Det finns enklare sätt att tjäna flis.
Överlag - Känns som att det marscheras framåt i rask takt. Kan inte bli många inlägg till om vi redan är framme i bonustider (dvs. med ett slut på TR i mars, bonus runt årsskiftet vanligtvis)?
Sten Sture - Nä, kutymen är nog snarare att firman, med delägare + väl valda bitrisar som deltagare, bjuder klienten på fancy middag med svindyr skumpa på resturang som tack för redan utverkat arvode samt som lite smörjmedel inför slutfakturan. Men oaktat detta finns det knappast någon biträdande jurist som tackar nej till detta.
Underhållande läsning men haha gud vad överdrivet ibland…alla dessa tendenser kanske finns men knappast i så koncentrerad form som tingsnotarien vill få läsaren att tro… skrönan om det inplanerade kejsarsnittet har ju även cirkulerat ett par år och är av riktigt “råttan i pizzan” kvalité. Dock är du väldigt underhållande…
Sthlm: Jo, “redan utverkat arvode” betyder väl att det är klienten som bjuder…?